Idag är ingen vanlig dag :)
Semlan, eller fastlagsbullen, som vi är vana att äta den med grädde och mandelmassa är en ganska ny uppfinning. Däremot går seden med bakverk inför fastan tillbaka till medeltiden.
Sverige var ett katolskt land fram till reformationen och inom den katolska kyrkan fastade man inför påsken. Och inför fastan, under fastlagen, åts och dracks det mycket och gott - det var viktigt att få i sig mycket energi inför fastan. Samtidigt var detta en tid för fest och glädje. Seden med fastlagsbröd och senare fastlagsbullar kom troligtvis från Danmark och Tyskland och spreds hit under 1600-talet. Långt senare, när vitt mjöl blivit så vanligt att fler än de allra rikaste hade råd att äta det fick semlorna den form de har i dag, runda, söta, bakade på fint vetemjöl och socker. Från början var det bara på fastlagens tredje dag, fettisdagen, som det var tillåtet att kalasa på semlor. I dag säljs semlor från jul till påsk. Vi äter semlor som bakelser men många gör också hetvägg - serverar semlan i varm mjölk. Detta är ett gamalt sätt att äta fastlagsbröd. Att äta semlor fyllda med mandelmassa eller annan fyllning och grädde blev vanligt först under mellankrigstiden. Ordet semla kommer förresten från "simila" - det latiska ordet som betyder "det finaste mjölet".
På fettisdagen 12 februari 1771 avled den svenske kungen Adolf Fredrik (Gustav III:s far). Detta skall ha skett efter att han förätit sig på bland annat semlor. I bulletinen om kungens död står i varje fall följande att läsa: "Hans Majestäts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, rofvor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin." Kungen hade under en period i början av 1771 vistats på hälsohem. Vid återkomsten till Stockholm åt han en relativt normal kunglig måltid: böckling, rysk kaviar, hummer, ett fat med surkål, samt kokt kött med rovor. Eftersom det var fettisdag bjöds naturligtvis även på Adolf Fredriks favoritefterrätt – fettisdagsbullar. Som drycker till denna dessert föredrog kungen varm mjölk och en flaska champagne. Ett par timmar senare drabbades kungen av magkramp och yrsel, fick ett slaganfall, och avled.