Barn förstår inte alltid hur deras beteenden påverkar andra. De är otroligt självcentrerade men på ett väldigt oskyldigt sätt. Hjärnan och tänkandet är inte fullt utvecklad när man föds och det tar tid.

Alkohol i för stora mängder ger skador inte bara på exempelvis levern utan också på hjärnan. Kanske är det därför man säger att det är av fulla och barn man får höra den ocensurerade sanningen? Kanske är det därför fulla människor ofta beter sig som barn?

När en vuxen människa inte ger uttryck för att förstå eller ens vilja försöka förstå det vi andra står runt omkring och säger så ocensurerat vi bara kan finns det ett problem. Trots svar som att man förstår personen så bra som ingen annan gör och trots att man stundtals själv hamnar på barnets nivå och skriker når inga budskap fram och frustrationen stannar kvar inombords.

Bara en komplimang blir smärtsam och sätter igång alla varningsklockor men jag har bestämt mig för att gå bort från alltihopa. En person som inte vill ha hjälp kan heller inte hjälpas så jag ger upp. Jag kanske aldrig komemr kunna förlåta och skuldkänslorna, både från mig själv och utifrån, kommer jag få brottas med kanske resten av mitt liv. Jag hoppas såklart på att allting en dag plötsöigt är de motsatta men jag vet ingenting om framtiden. Under tiden har jag den fantastiska turen att ha underbara vänner som håller mig i handen under tiden. Det har inte alla.